Nu har jag just saltat in min andra batch. Första laddningen är ett drygt år gammal. Den doftar underbart när man skär i den.
Jag har gett bort bitar till vänner och de har frågor om hur den används. Först och främst... Jag tycker inte det är pasta carbonara om man inte använder guanciale. Den är också självklar i salsa amatriciana. Den är inte rökt, men funkar lite som bacon och kan definitivt ersätta pancetta i alla recept.
En favorit är risotto. Här får du ett grovhugget recept att experimentera med.
Släng finhackad guanciale i kall stekpanna med ett par matskedar vatten. Låt fläsket puttra på låg värme till allt vatten är borta och det bryns i sitt eget fett. Det tar längre tid än man tror att steka fläsk knaprigt.
Värm kycklingbuljong.
Häll av fettet från guancialen i en kastrull och bryn lök och avorioris till riset är lite genomskinligt och sprakar. Häll på en skaplig skvätt vitt vin och låt det koka bort. Sänk värmen och börja sen hälla på den varma buljongen skvättvis. Riset är klart när det klibbar ordentligt men har en liten mjuk kärna. Det ska finnas lite tuggmotstånd kvar. Innan det är alldeles klart så kan man slänga in en näve torkade trattkantareller.
Avluta med att röra ner den knaperstekta guancialen och en skaplig hög med pecorino romano eller parmesan. Salt och peppar efter behag.
På italienska så är detta en komplett ”primo piatto” men den kan givetvis kompletteras med lite tillagade grönsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar